Min svärmor, och även i viss mån min sambo, hör till den avundsvärda skaran som har så kallade gröna fingrar.
Hemma hos svärmor är det alltid blomningstid, vare sig du kommer dit mitt i sommaren när hennes paprikor, småcitrus eller avokado (!) växer som bäst, eller mitt i vintern när konstiga kaktusar eller någon märklig hibiskus är i full blom. Hon har till och med en liten björk i en kruka på balkongen som hon inte har någon aning om hur den kom dit.
Hon är helt magisk, och säger sig inte veta vad hon gör som gör de små plantorna så glada heller.
I somras växte en pensé till sig så kraftigt i hennes köksfönster (i söderläge) så att hon inte kunde se ut genom fönstret. Till slut fick den flytta ut på balkongen där den om möjligt fick ännu mer kraft och höll på att ta sig över till grannen.
Riktigt så ser det inte ut hemma hos oss. Min bättre hälft ska dock ha en eloge för att han i viss mån ärvt de gröna fingrarna och fått liv i ett par växter som alla trodde var utdömda och redo för komposten.
Men sedan slutar hans jobb, och mitt jobb att fortsätta hålla dem vid liv tar vid… Han agerar läkare och jag sjuksköterska så att säga.
Oftast resulterar det i en skvätt vatten ungefär varannat skottår, eller så blir det tvärtom, jag vattnar jag fokuserat varje dag tills de stackars växterna står i en mindre sjö upp till anklarna och ser sura ut. Ingetdera har visat sig vara någon succébehandling som ni säkert förstår.
Egentligen borde vi byta ut alla krukväxter till ”Garderobsblommor”, som i princip klarar vilken behandling som helst enligt min erfarenhet. Men man får ju en relation till de små liven. Kan ju inte slänga den där långhåriga i köket som jag haft sedan jag flyttade hemifrån. Fredsliljan som kräver vatten nästan varje dag är ju en present från sambons moster. Grapefruktbladen i sovrummet är också hans skyddsling, och den jättestora växten med stora gröna blad och snurrade stammar (någon som vet vad den heter?) i vardagsrummet kommer från min pappa.
Och att gå ut på balkongen mitt i vintern och se mina gamla pelargoner och penséer från i somras är ju rena sorgen.
Får se om jag lyckas slänga vinterljungen framåt våren…
Här är iallafall tips jag fick i blomsteraffären på växter som klarar sparsam vattning.
Men ett tips är ju ändå viss regelbundenhet framför sporadiska punktinsatser.
 Garderobsblomma, Zamioculcas zamiifolia |
 Trädtaklök, Aeonium arboreum. Bild: Blomsterfrämjandet |
 Agave Foto: Blomsterfrämjandet |
 En hyllning till svärmor: Svärmorstunga, Sansevieria. Foto: Blomsterfrämjandet |
