Bostadsrätt

Nu börjar tusentals studenter på universitet eller högskola och med den bostadsbrist som råder är det svårt att hitta en studentbostad. För många blir lösningen att köpa en bostad. Våra mäklare har under lång tid vittnat om att fler och fler föräldrar, som har ekonomisk möjlighet, hjälper sina barn att köpa en studentlägenhet så att barnen kan bo på orten de studerar på. Vi blev nyfikna på hur villig man som förälder är att hjälpa och enligt vår Bobarometer kan varannan förälder tänka sig att köpa en bostad till barnen. Undersökningen visar också att föräldrar oroar sig över bostadsbristens konsekvenser. Man oroar sig för att barnen inte ska kunna studera det ämne de vill på grund av bostadsbristen och för att barnen inte ska kunna studera på den ort de helst vill.

Samtidigt visar ny prisstatistik, som Mäklarstatistik tagit fram på uppdrag av Svensk Fastighetsförmedling, att föräldrarna i snitt får betala strax över miljonen för en etta på 35 kvadrat i riket. Men i många studentstäder ligger kvadratmeterpriset dock över riksgenomsnittet, och på vissa håll långt över.

Den stora bristen på bostäder, och då menar jag bostäder generellt, d v s både hyresrätter och bostadsrätter, i kombination  med en stor kull 90-talister, gör att priset på ettor har ökat markant de senaste åren. Det gör att ungdomarna själva inte har råd att köpa en bostad utan hoppas på att föräldrar, eller kanske till och med mor- eller farföräldrar som har ekonomisk möjlighet ger ett bidrag.

Men är det rättvist? För vad gör de som inte har vare sig föräldrar eller mor- och farföräldrar som kan hjälpa till ekonomiskt? Debatten är igång i år igen, precis som varje år vid denna tidpunkt. Låt oss hoppas att de löften som uttalas från höger och vänster om ett ökat bostadsbyggande, inte förblir tomma och innehållslösa. För hur svårt kan det egentligen vara?